Jay Smith, Faith no More och Sparks

Längesen, har inte haft någon motivation/inspiration att skriva bla bla bla, skit i det. Dagens fundering: hur folk kan tycka att Jay Smith är bra på något vis? Till och med sådana människor jag känner och som har hyfsad koll på musik tycker att Jay Smith är bra. Till och med en kille jag känner som dyrkar Metallica över allt annat tycker att Jay´s version av Enter Sandman var bra. Hallå? McFly? Vart fan är världen på väg? Nä ibland önskar man att man kunde ta en DeLorean till någon bättre tid.
Nedanstående video mina vänner, det är bra grejer det, klassisk art-pop från 70-talet mötte 90-talets bästa band 2010 för två dagar sedan.

Dvärgar & Bröllop

Satan va skönt att det där jävla bröllopet är över nu så man slipper höra om skiten varenda dag. Vad har hänt med medierna? Knappt några kritiska röster alls på godmorgon och nyhetsmorgon bara en massa knugslickande. Fast det e klart att de programmen ska vara lättsamma och inte störa någon. Bah!

Nya Dwarves är på G, kan blir årets sommarplatta, om den kommer ut i sommar. Har höga förväntningar

Gamle Glenn

Måste säga att jag diggar nya Danziglåten On A wicked Night. Här är den från Sweden Rock igår;


Även premiärframförandet av Thirteen:

El Dorado

Är fortfarande tveksam till nya Maidensingeln men ett stort plus är att den låter bättre live än på skiva.

Mix Megapol och Iron Maiden - El Dorado

Jag har kör lurar och spotify på jobbet numer då mix megapol alltid är på i radion. Kan någon förklara varför ingen lägger ner den skitkanalen? Samma jävla låtar flera gånger om dagen varje dag. Uberkommersiell dynga som bara framkallar huvudvärk.
Nåväl, lurar funkar.
Lyssnade på nya Maiden singeln El Dorado igår och jag är inte superimpad. Den känns som den kommer att växa men refrängen känns sådär, lite krystad. Däremot så känns gitarrerna krispigare och klösigare än vad den var på två föregående skivorna. Återkommer med ett mer detaljerat textflöde angående detta. Däremot får ju nån kliva in och knacka herrarna Harris, Smallwood, Dickinson, Smith, Gers och Murray på axeln och fråga varför deras omslag bara blir fulare och fulare. Det nya som är designat av Melvyn Grant (som också gjorde Fear of the Dark och Virtual Eleven) tar nog priset efter Dance of Death för fulaste omslag. Begrav yxan med Derek Riggs, tvinga han att måla på duk istället och betala han vad han vill ha så blir det nog bra.

Äntligen, Imperial State Electric

Sitter och lyssnar på Imperial State Electrics (Nicke Andersson) debutskiva på spotify. Jag nämnde i en tidigare post att den verkade lovande baserat på de två demolåtar som låg uppe på Myspace. Det är skönt att ha rätt. Höjdpunkterna är många och det är en skiva som vinner på att lyssnas i ett sträck, men ska jag plocka några höjdpunkter så blir det svängstudsiga Deja VU och sextiotals-minnande I´ll let you down. Sörjde du Hellacopters bortgång? Lyssna.

Imperial State Electric och annat gött hittar du här:
Mightees Playlist

Tråkiga nyheter, Mastodon ställer in Peace & Love. Skit.

Lost in sälen

This is the end, my only friend the end...
Precis sett sista avsnittet av Lost och är helt jäkla tagen... en emotionell berg-och dalbana i nästan två timmar.
Lätt den bästa drama/sci-fi/typ serie som gjorts (sorry Twin Peaks, du blev precis nerknuffad till nummer två). Tydligen en del människor som inte fattade och en del som vill ha svar på precis allt (vad hette personen som byggde statyn? etc.), trist för dem. De flesta svar man ville ha fick man och många har man fått i hintar under seriens gång om man varit uppmärksam. Framförallt var det ju karaktärerna som gjorde resan så bra. Det var värt varenda minut under de fem åren jag kollat. Visst vill jag ha mer och jag kommer förmodligen titta på hela serien en gång till nån gång i framtiden men nu är det godnatt.